Eesti keeles Suomeksi На русском языке
Redan år 1942 blev det uppenbart att det inte längre var möjligt att uppskjuta evakueringen av den ingermanländska civilbefolkningen från de allt intensivare striderna på krigsskådeplatserna vid det inringade Leningrad. Tusentals ingermanländare hade dukat under för bombningar, hungersnöd och sjukdomar. Vid höstens ankomst 1943 hade endast några tiotusental av denna evakuerats. Under senhösten påbörjades operationen, som resulterade i att sammanlagt över 63.000 ingermanländare till sommaren 1944, via karantänlägren i Põllküla, Klooga och Paldiski, hade överskeppats med 155 båtfärder till Finland.
Till uppsamlingslägren i Põllküla, Klooga och Paldiski anlände under den intensivaste perioden av verksamheten upp till sex tåglaster med 300-1.300 flyktingar varje dygn. Det orsakade trängsel, varvid samtidigt 14.500 evakuerade fanns i lägren. På detta vis överbefolkades de gamla militärkasernerna och bristfälliga förrådsbyggnaderna som fanns att tillgå. Hundratals flyktingar tvingades bo i tält. Utrymmena var dimensionerade för en tredjedel av detta antal.
Väntetiden utsträcktes över vintern och ända fram till sommaren anhöll lägerförvaltningen om hjälp med försörjningen från traktens bönder. Enligt en överenskommelse mellan Estlands flyktingmyndighet och den tyska ockupationsförvaltningen förflyttades ungefär 3.000 personer till arbete på andra håll i Estland. De som fann arbete och uppehälle utanför lägret gavs bättre möjligheter till överlevnad. Uppskattningsvis 1.500 av de kvarvarande i lägren dukade under och fick sin sista vila i Estlands jord.
Põllküla minneslund 2017. Foto: Vladimir Vari.
Upprättandet av ett minnesmärke på platsen togs upp redan sommaren 1943 av fältprästen Juhani Tenkku, uppsamlingslägrets ledare Juho Tirranen och Estlands flyktingsmyndighets företrädare Rein Espre. Då iordningsställdes bergavningsplatsen av frivilliga krafter. Den bestod då av anonyma gravkullar, en del utmärkta av kors av tegelstenar eller några brädstumpar hopsatta till ett kors. Det beslutades att snarast sätta upp ett gemensamt minnesmärke över de bortgångna. Efter kriget hamnade dock platsen innanför den avspärrade militära zonen runt staden Paldiski, varvid upprättandet av minnesmärket inte kunde förverkligas.
Det finns nu ett förslag till att skapa en minneslund i Põllküla och att ge denna status av officiell begravningsplats lydande under Keila kommun. På detta sätt skulle denna åtnjuta kommunalt underhåll och visst beskydd i likhet med andra begravningsplatser.
Planen innebär att begravningsplatsen i Põllküla ska bli en minneslund, utformad som en naturpark (59°19’50.9”N; 24°10’09.1”E). Skogsvägen som leder till platsen ska iordningsställas. Träd, hasselbuskar, enar och annan växtlighet som har vuxit upp över massgravarna ska bevaras. Gräset ska slås varsamt för att bevara intrycket av en naturpark. Konstnären Harvi Varkki har skissat på ett utförande där ett granitblock utgör mittpunkten, på vilket ett traditionellt ingermanländsk gravkors av smide är fästat. Detta är en gammal symbol för livets evigt gröna träd.
Traditionellt ingermanländsk gravkors från Liissilä (Museovirasto, Samuli Paulaharju samling).
Traditionellt ingermanländsk gravkors från Liissilä (Museovirasto, Samuli Paulaharju samling).
Traditionellt ingermanländsk gravkors från Inkere (Museovirasto, Samuli Paulaharju samling).
I Põllküla spirar grönskan varje vår över de bortgångnas stoft. På motsatta sidan av blocket ska en relief föreställande räddningsoperationens ledare ingenjörmajor Pennti Kaitera uppsättas. Han var utnämnd till sin befattning av Finlands president Risto Ryti. Runt stenblocket anläggs en cirkelformad stenlagd gång. Utefter gången finns sittplatser av natursten och ställ för Estlands, Sveriges, Finlands, Rysslands, EU:s och Ingermanlands flaggor. Helhetsintrycket ska vara lågmält och i samklang med den omgivande naturen. Minneslunden ska vara ett enkelt utformat men samtidigt djärvt äreminne över krigets offer.
På gården Ringis marker i Kersalu och Paldiski ortodoksa kyrkogård finns massgravar. Dessutom finns andra begravningsplatser vars läge hembygdsforskaren Ilmar Laherand har vetskap om. De ska alla förses med beskrivande skyltar.
Konstnären Harvi Varkkis design för Põllküla Minneslund (2017).
Iordningsställandet av minneslunden möjliggörs framförallt genom gåvor från ingermanländarna i Estland, Finland, Sverige och Ryssland.
Gåvor till minneslundens iordningsställande kan lämnas till kontot för Põllküla hos Tallinns Ingermanländska Förening (Tallinna Ingerisoomlaste Selts): Swedbank EE282200221066771437, BIC: HABAEE2X, angiv mottagare: Põllküla Minneslund.
I Sverige kan gåvor enklast inbetalas till Föreningen Ingria PG 24 50 52-6. Ange att gåvan är avsedd för Põllküla Minneslund.